semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Retro är väl aldrig fel?

Portsmouth FC annonserade att man var ute efter att samla in klubbens historiska tröjor för en utställning och då väcktes en tanke i min skalle om att man kanske skulle försöka få tag på ett par tröjor med emotionellt värde. Så istället för att donera några av de jag köpt - att skicka paket till England skulle kanske bli lite besvärligt och någon annan skulle säkert hinna skicka motsvarande tröja/-or ändå - började jag leta efter ställen där jag kunde köpa gamla tröjor.

En av shopparna hette Classic Football Shirts och där fann jag tre tröjor från den folder som supporterföreningen skickade till mig 1993 som svar på ett brev jag hade skickat några veckor tidigare (brevet var en anpassad kopia av ett exempel hittat i en av de utmärkta böckerna från 70-talet om engelsk fotboll skriven av Lars-Gunnar Björklund och Leif Larsson).

Tre tröjor beställdes från denna mängd (i skrivande stund finns de kvar) tillsammans med en klassisk rödsvartrandig Bournemouth-tröja ("are you Bournemouth in disguise?" som Portsmouths fans sjöng när Pompey ledde mot Milan med 2-0). Tröjorna är förstås inte snygga idag men eftersom man tyckte att de var snygga då blir man förstås lite extra varm om hjärtat.

Det var främst den rödsvarta jag var ute efter och det ironiska med det hela är att idag lanserade klubben sin nya rödsvarta tredjetröja som man nu ska använda för första gången sedan 1995.

Frågan är bara hur man tänkte här. Förstastället är blått-vitt-rött, andrastället är tre gånger blåsvart och tredjestället är rödsvart-rött-svart. Eftersom förstastället alltid används om inte hemmalaget har blå tröjor och andrastället används då hemmalaget har blått men ej blåsvart måste bortamötena med blåsvarta lag tvinga fram en användning av detta snygga tredjeställ.

Nu när Gillingham har bytt från sitt Inter/Atalanta-liknande ställ kan jag bara tänka mig att en bortamatch i FA-cupen mot Wycombe (rutigt mörkblått-ljusblått om ni inte visste) skulle kunna vara enda tillfället. Som om det skulle hända.

SemanticDave @ 2011-09-05 11:24:11 » Permalänk

fotboll portsmouth retro tröjor

A tale of two calves

Det var med spänning i kroppen som jag hoppade in på ortopeden för avgipsning och stygnborttagning. Visserligen slog den rationella delen av hjärnan bort tankar om att jag skulle lyckats paja hälsenan trots att foten var i paket, men andra, mer relevanta, funderingar fanns där.

Hade såret läkt som det skulle? Och exakt hur tunt skulle underbenet vara nu?

Ja och hur tunt som helst var svaren på de frågorna. Så tunt att jag inte vill mäta. Så tunt att sjukgymnasten sade att jag nog får räkna med nio till femton månaders rehab innan jag kan återgå till normal aktivitet igen.

Tänk på det när ni väljer mellan operation och inte operation. Väg in andra tunga parametrar såsom hur klantig/oförsiktig du är och hur disciplinerat du kan följa en plan.

Okej, jag följde planen disciplinerat. I stort sett i varje fall, jag testade trots allt att göra lite tåhävningar under åttonde veckan. Men i planen ingick inte saker som att ta med kryckan in i duschrummet på gymmet och sedan hoppa ut på kryckorna istället för att gå med dem.

A tale of two calves - helan och halvan. Ett numera väldigt vältränat högerben och en tunniskalv på den vänstra sidan. Klart det tar tid, men det bryr jag mig inte så mycket om. Löpningen återgår jag till när det är dags helt enkelt. Att lära mig gå är nästa mål. Det är inte synd om mig - tänk inte ens tanken att tycka synd om mig - för jag kan utföra mitt jobb och jag kan träna på gymmet. Visserligen är jag starkt beroende av min sambo som nu är min hjälte mer än vanligt, men även om tvättrummet är lite väl svårtillgängligt klarar jag åtminstone av att fixa mat på egen hand och sköta disk och sådant.

Och jag måste säga att det är förbaskat skönt att vara tillbaka i ortosen igen och veta att hälsenan faktiskt sitter ihop.

SemanticDave @ 2011-09-05 11:02:33 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Smidig på kryckorna, men...

Det kanske verkar som att jag är sådär äckligt positiv i den här bloggen. Anhöriga kanske också märker det i verkliga livet. Borde jag inte vara lite lätt knäckt och frustrerad vid det här laget? Jo, visst är jag det. Jag försöker bara vara det när ingen är i närheten.

Jag är väldigt smidig på kryckorna - det blir man efter drygt tio veckor - men det är frustrerande att inte klara sig så bra på egen hand. Jag vet att många har det värre, många som har mer permanenta skador och som kanske inte kan använda vare sig armar eller ben, men även om mitt tillstånd är tillfälligt låter jag mig vara frustrerad ibland.

Jag är bland annat trött på

  1. att allt är så svårt att nå bara för att jag inte kan ta något steg i riktningen mot det,
  2. att försöka ställa in ren disk i hyllor som jag inte når med anledning av punkt 1,
  3. att behöva ställa ifrån sig ena kryckan för att plocka ut något ur kylen eller ett skåp för att förflytta det till en mellanlagringsstation, plocka upp kryckan, hoppa vidare och sedan placera detta föremål där det ska användas,
  4. att tappa saker som jag måste plocka upp från golvet,
  5. att mitt läkarintyg ännu inte kommit fram trots att det ska vara "på väg" nu när jag för första gången i mitt liv är sjukskriven mer än en dag och
  6. att känna mina muskler i underbenet krympa för var dag och veta att de inte kan börja tränas förrän tidigast om en vecka, men troligare om tre

Och så lite till kanske, detta är vad jag kan komma på just nu. Ofta är det små saker som gör att man blir grinig och det hjälper inte att det är så svårt att fixa mat. När blodsockret sjunker, vilket det förstås gör till slut eftersom man fixar mat så sällan, blir man ännu grinigare.

Men jag tror man måste låta sig vara frustrerad och irriterad, och även tycka lite synd om sig själv. För att orka komma tillbaka. Det är en lång och kämpig process och det kostar energi att alltid hålla skenet uppe. Jag kanske behöver ha den här tiden för mig själv så jag kan tappa fattningen ibland. Så länge det inte går ut över någon annan så är det okej.

Foten är rastlös nu under gipsen, men det är åtta dagar kvar tills avgipsningen och suturborttagningen. Ta en dag i taget, tänk 0-0 och sätt upp en målbild av dig själv gående en mysigt dimmig höstlördag. Det ska gå.

SemanticDave @ 2011-08-25 14:27:50 » Permalänk

rehab avsliten hälsena frustration

Sjukskriven

Jag jobbar nu 25% de första två veckorna, sedan får vi se i vilken omfattning det blir de kommande två. Det är jobbigt att vara gipsad och att tvingas till vila när kroppen kräver det. Jag kan inte pressa fram åttatimmarsdagar ur den här kroppen trots att mitt jobb är stillasittande. Åtta timmar på en vecka låter mer rimligt, och kanske lite till i mån av ork?

Men jag har inte speciellt ont. När foten är i lågläge svullnar benet förstås upp och det stramar i suturerna. Helt normalt men också en smula smärtsamt. Det ska dock mycket till för att jag ska ta de där tabletterna. Så är det alltid med mig, lite smärta får man stå ut med tycker jag.

Tabletterna är annars rätt så intressanta. De gör mig glad och obekymrad, men trött, dåsig, snurrig och i viss mån rätt kass i magen.

Det är förstås inte roligt att börja om från början igen. Jag blir rädd när jag tänker tillbaka på fallet som gjorde att senan brast. Den kraftiga smärtan (ja, den här gången gjorde det riktigt ont) och rädslan för vad som hade hänt. Jag var knäckt, men kunde inte pressa fram några tårar. Kände mig mest bedrövad, arg och orättvist behandlad.

Det blev två timmars väntetid på akuten för att sedan få fastställt att senan var av. Jag hade lindat foten utanpå strumpan för att begränsa blödningen. Jag kunde röra på foten men när jag vinklade upp den med handens hjälp såg jag glappet i senan. Ja, den var av, det kunde jag konstatera själv innan jag blev undersökt. Tydligen finns det andra muskler som man använder för att sträcka på vristen, som kan utföra en del av jobbet utan hälsenans hjälp.

En sömnlös natt följde och efter totalt elva timmars fastande och väntan opererades jag. Jag somnade strax efter att kirurgen lagt första snittet och vaknade av att mitt ben blev gipsat. Långsamt under natten hade känslan av att det här ska jag minsann klara av vuxit fram, och fyra dagar senare fortsätter den känslan att växa sig starkare.

När jag hade passerat vecka 6 förra gången tänkte jag att jag nog är tillbaka med löpning tidigare än beräknat. Från vecka 6 var förbättringarna så stadiga att jag såg det som en av höjdpunkterna med tillvaron. Den här gången ska jag ta det lugnare. Mycket lugnare. Det är förstås inte nödvändigt för mig att ge mig ut på snorhala vägar i januari, utan det gör inget om jag istället gör löpcomeback i mars.

Den här gången har jag också upprättat en lista över saker att tänka på:

När nu detta är sagt och nedtecknat passar jag på att njuta lite av att Elfsborg fortfarande pressar HIF i toppen. Sedan jag började kolla på matcherna på CSports har det bara blivit segrar, åtminstone i matcherna jag sett.

Edit: jag har visst sett en 1-1-match också, men eftersom det kändes som en moralisk seger för Elfsborg kan jag nog ha räknat den som en seger också. I ärlighetens namn får vi nog kvitta den mot returmötet.

SemanticDave @ 2011-08-22 12:56:25 (uppdaterad 2011-09-08 12:11:35) » Permalänk

rehab avsliten hälsena elfsborg allsvenskan

Reruptur

Olyckan var framme i onsdags. Efter ett bra pass på gymmet tog jag med kryckan in i duschen för att få stöd. På vägen ut slant den troligtvis blöta kryckan, eller om jag satte den i en blöt fläck, och vänsterfoten tog emot hela tyngden. Senan gick av igen. Smärtan var fysisk och psykisk för nu är jag tillbaka på ruta ett.

Hela onsdagskvällen förbannade jag min otur och min oförsiktighet och under den sömnlösa natten på sjukhuset ältade jag igenom det hela. Att behöva gå igenom hela processen igen, att missa nästa veckas konferens, att missa en underbemannad kurs som jag är ansvarig för. Tungt värre.

Men nu är jag opererad och nu vet jag att det kommer att hålla bättre. Två veckor med gipsskena, därefter ortos i sex veckor. Och de sex veckorna är fyllda av snabba framsteg.

Ett råd till dig som är i valet och kvalet: om du inte tänker vara överdrivet försiktig veckorna efter ortosborttagningen, se till att få senan opererad. Operation är inte så otrevligt som det låter, även om bedövningssprutorna kan göra ganska ont.

Trots att det bara var lokalbedövning sov jag igenom nästan hela operationen. Sömnbristen på natten spelade nog in.

SemanticDave @ 2011-08-19 11:09:24 » Permalänk

rehab avsliten hälsena reruptur operation

SIDA 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16