semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Besök hos sjukgymnast

Egentligen skulle jag besökt sjukgymnasten redan förra veckan, men en miss i kommunikationen gjorde att jag bara träffade doktorn, och han kunde inte ge mig ett träningsschema. Nu har jag en veckas styrketräning att ta in under de närmaste tre veckorna. En gång extra om dagen och det är fixat.

Det jag gör är följande:

Till detta tillkommer rörlighetsträning:

Det kommer att behövas. Jag gjorde lite kontrollmätningar för att se hur mycket fem veckors skadeuppehåll har påverkat muskulaturen. Höger vad var 38 centimeter i omkrets på tjockaste stället, den vänstra var 37. Höger lår var 55 centimeter i omkrets i mitten av låret och det vänstra var 53. Midjemåttet är nu uppe i 93 centimeter och jag misstänker att vikten som jag hade före skadan, 80 kilo, har ökat något.

Dessa övningar ska nu göras minst tre gånger om dagen men inte så många gånger att det ger träningsvärk, eftersom detta hämmar läkningsprocessen. Sjukgymnasten visade också hur jag ska gå med kryckorna. Vänster fot fram, höger krycka fram. Vänster krycka fram, höger fot fram. Det ser lite muppigt ut och det går väldigt långsamt, men det ger en nyttig belastning på min klena vänsterfot. När jag ställt om ortosen nästa måndag tänkte jag försöka gå mer symmetriskt och enbart använda motsatt krycka istället för två som det nu blir när vänsterfoten är i marken.

Jag gillar att vad heter calf på engelska och att calf även betyder kalv på svenska. Och jag skrev ju att benet kändes som en nyfödd giraffkalv i förra veckan. Begreppet att släppa ut kalven betyder alltså inte något snuskigt utan är helt enkelt mitt sätt att säga att benet slipper ortosen en liten stund. Normalt sett en gång om dagen och från och med nästa vecka troligen även på natten, men vi får se hur det känns.

Kalven släpptes inte ut igår kväll. Det berodde mest på att Halmstad - Elfsborg var så ruggigt spännande, och att foten var totalt okontrollerbar i flera timmar efter den. En underbar match för alla som inte håller på HBK, med ett vilt kämpande hemmalag, en domare som tillät tuffa tag och ett bortalag som inte tilläts spela sitt eget spel, trots att man fick gräset klippt före matchen. Davids kamp mot Goliat på förhand, män mot pojkar i första halvlek. Och ändå stod Elfsborg där som segrare, efter att ha avgjort med ett mål i den sjätte övertidsminuten av sju. Sex byten ger tre minuters tillägg, skador på Christiansen och Sise bidrog till de fyra övriga. Då hade hemmalagets tryck mattats och man såg ut att gå mot en väldigt välförtjänt poäng.

Så kom 1-2 som en blixt från klar himmel och mitt segervrål väckte sambon som sov i rummet intill. Blytungt för HBK och deras anhängare, en poäng hade varit viktig för dem, att känna att de är på rätt väg. De är på rätt väg, men resultaten måste ju komma också. Jag har sett Portsmouth förlora en bortamatch mot Birmingham på en tveksam stopptidsstraff, Elfsborg missa en kvitteringschans med en straff i ribban och sett Liverpool vända 2-1 till 2-3 med två sena mål på Fratton Park, men inget kan mäta sig med hur tungt det måste känts för HBK:s fans.

Men de har sin stolthet kvar och det kan ingen ta ifrån dem.

SemanticDave @ 2011-07-18 15:29:10 (uppdaterad 2011-07-18 15:39:45) » Permalänk

fotboll rehab avsliten hälsena elfsborg halmstads bk

Den nyfödda giraffen

Fick som sagt en ny minimumvinkel igår. Den sattes till 15 grader eftersom jag tyckte att 10 grader sträckte senan väl mycket. Ska testa några dagar och eventuellt minska vinkeln om det känns bättre, eller så avvaktar jag måndagens besök hos sjukgymnasten.

Det är återigen en klar känsla av en svag fot och ett svagt underben nu när foten får mer spelrum. Ingen kraft att trycka ifrån med när jag sätter ner foten och det känns som att den hänger och dinglar när den är i luften. Jag försöker belasta försiktigt och lägger istället mer kraft på att göra övningar. Tränar låret genom att lyfta på underbenet i sittande ställning, sträcker på senan genom att pressa tårna uppåt, tränar vadmuskulatur genom att pressa tårna nedåt och knipa med tårna.

Igår kväll tog jag av ortosen för första gången på två veckor. Har luftat ovansidan lite under de senaste dagarna, men det här var första timmen i frihet. Kände att hälsenan vuxit ihop. Det är alltså sena hela vägen, om än en tunn sena. Och vadmuskeln är oigenkänneligt tunn, men nu ska den ju också aktiveras. Den riktiga rehabprocessen har därmed börjat.

SemanticDave @ 2011-07-12 13:35:59 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Spänt inför sensträckning

Idag är det två veckor sedan ortosen sattes på. Sedan dess har jag fått lyfta foten uppåt till 30 graders vinkel från neutralläge. Idag ska denna vinkel minskas med 10 eller 15 grader.

Jag noterar att det rör sig i vadmuskeln när jag rör på tårna. Gott tecken. Jag noterar också smärta och trötthet i hälsenan och där hälsenan övergår till vadmuskel efter att jag rört på foten mycket, exempelvis när jag går med kryckorna en längre sträcka. Jag sätter då i framdelen av ortosen i marken varpå senan sträcks, och sedan när foten är i luften återgår den till ett viloläge där senan är osträckt. Ungefär som när man låter foten vila.

Dessa skiftningar innebär ju att senan sträcks och vilas om vartannat. Även om det inte innebär någon ansträngning för vadmuskeln ger det upphov till smärta. Den ganska så svaga senan utsätts för belastning och sträckning. Troligen går några fibrer sönder under processen, precis som när man utför en ansträngande aktivitet.

Om några timmar ska spannet jag får röra foten i ökas något. Det innebär att senan kan sträckas ut ytterligare och det ska bli intressant att se hur det kommer att fungera och kännas. För mycket plötslig sträckning ökar rimligtvis risken för en reruptur och det är ju därför man ökar spannet efter hand.

I och med detta startar första rehabperioden på riktigt. Två saker är nya gentemot de tidigare fyra veckorna. Först och främst ska lårmuskeln och vadmuskeln börja tränas statiskt. Jag mätte mitt lår med en bit tejp för några dagar sedan. En och en halv centimeters mindre omfång än det andra låret. Ja, jag behöver verkligen börja träna igen.

Den andra stora skillnaden är att ortosen får tas av på natten. Och jag är nästan orimligt nervös för detta. Hur kommer det se ut runt senan? Hur kommer det kännas? En svag fot ute i det fria, som en Bambi på hal is eller en nyfödd giraffkalv. Den här foten ska jag gå på utan ortos, om än med kryckor, om fyra veckor. Och sedan kommer det komma en dag när jag försöker ge mig ut på en längre promenad utan kryckor. Jag är rädd för den dagen, men jag längtar så efter den.

I helgen var det tänkt att jag skulle springa Varbergsloppet tillsammans med två vänner. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att komma dit för att se dem gå i mål. Det var mycket inspirerande att se så många löpare springa så fort i spurten. En dag gör jag det med. Mina vänner gav mig en medalj från loppet för att de tyckte jag var en hjälte.

Sådant värmer.

SemanticDave @ 2011-07-11 12:11:20 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Den här kroppen vill inte sitta still!

Jag har inlett min andra vecka med ortos och nyligen firat tre veckor som tillfällig idrottsinvalid. Foten får nu röra sig upp till 30 graders vinkel nedåt, där noll grader är en fot i normalläge. Mer än så får inte senan sträckas, men det känns ändå lite smått att den sträcks tillräckligt. När detta händer framkallas lite smärta, men ändå är det en rätt så bekväm skada att ha för närvarande. Det känns faktiskt mest på ovansidan av foten. Senorna där är inte vana vid att sträckas ut.

Okej, det ska sägas att det inte alls var speciellt roligt att inte kunna använda foten. Visst gjorde det ont när den gick av, men det som är obehagligt är känslan av att foten är lös. Det är känslan av att något är fel som kännetecknar den här allvarliga skadan, inte smärtan.

En annan sak som är mindre behaglig med den här typen av skador är att de läker långsamt, vilket innebär långa stunder i stillhet med förtvinade muskler som följd. I förra veckan fick jag en mindre skräckupplevelse. Mitt vänstra lår har nu smalnat av mycket. Det syns knappt att jag spelat fotboll alls. Av de två exemplaren av muskelgrupper jag varit så stolt över finns nu bara ett kvar: det högra låret.

Men rehaben ska börja på riktigt på måndag. Då blir det återbesök hos doktorn som ställde diagnosen, och då får jag också mitt träningsprogram. Det kommer under de första fyra veckorna bestå av statisk lår- och vadmuskelträning. Det räcker inte för mig. Jag måste röra på mig mer. Jag försöker så gott det går följa med flickvännen på stan. Att hoppa runt i livsmedelsbutiker ger ett bra utlopp för den lagrade energin. Och så blir det en och annan tur till gymmet. Nu har jag för en gångs skull en anledning att träna överkroppen. Låt gå för att anledningen stavas "kan inte springa/cykla/åka rullskridskor".

Jag har inte gillat styrketräning sedan jag var 16. Har mest sett det som ett nödvändigt ont. Kanske hade min hälsena varit hel idag om jag hade ägnat lite mer energi åt annat än löpning, men det troliga är att jag nog borde syssla mer med fotboll, tennis och badminton om jag nu prompt måste utöva dessa sporter med en envishet som kroppen klarar av. Kroppen är inte 21 längre, jag utövar inte explosiva sporter speciellt ofta men i skallen finns fortfarande viljan att vinna.

Det finns en anledning till att 90% av de som sliter av hälsenan är män mellan 30 och 50 och att 90% gör det i samband med utövning av en explosiv sport. Viljan att vinna är typisk för denna grupp, liksom kunskaperna om hur det ska gå till när man utövar sporten, men kroppen är inte längre byggd för det.

SemanticDave @ 2011-07-04 12:30:39 (uppdaterad 2011-07-04 12:37:18) » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Långpromenad

Ner till Folkets park, upp mot Tröls och tillbaka mot hemmet. Allt som allt 650 meter enligt Runner-appen. Det kändes som en lagom sträcka på förhand, men likväl den längsta jag gått med kryckor. Det var tufft i värmen och när vänsterbenet började darra efter halva sträckan började rädslan komma så smått. Höll jag på att orsaka en reruptur? Kramp i vaden är inte vad jag vill ha just nu.

Nu har jag suttit i lägenheten någon timma efter min utflykt. Känns det konstigt i benet eller är jag bara paranoid? Ortosen har jag haft i ett drygt dygn och det kanske påverkar lite. Foten kan röra sig lite mer och det borde också aktivera vadmusklerna. Och så länge jag kan vicka på foten bör ändarna vara fortsatt ihopväxta, om än väldigt svagt.

Knappt två veckor till återbesöket. Hoppas på att det känns lite stabilare då.

SemanticDave @ 2011-06-28 17:26:29 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

SIDA 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16