semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Försöken att hitta tempot

Det här inlägget är mer av en anteckning för mig själv. Som en påminnelse om att man inte alltid varit så snabb och uthålligt och att man bara tycks minnas höjdpunkterna. 

Hösten 2008 nådde jag ett mål som jag hade haft under året. En mil under 50 minuter. 49:22 blev det närmare bestämt. När jag tittar tillbaka i min träningsjournal märker jag att 2008 lade grunden till mitt senaste bra löparår.

Allt är förstås relativt. För en som gjorde 3 km terräng på 10:30 och milen på strax under 40 i 14-15-årsåldern är följande siffror inte något att hurra över. Kanske fanns det en viss löptalang man borde tagit vara på bättre, och kanske borde man sett till att leva lite vettigare under studieåren.

Jag har bestämt mig för att jaga 4-minuterstempot på kortare distanser och 4:30-minuterstempot på milen. 2009 var jag på god väg gällande det första. Min bästa tid på 2.6 km (en bana på 1.3 km som jag sprang två varv på) var 10:47 (4:09-tempo), på 5 km 21:40 (4:20-tempo) och på 3 km 12:20 (4:07-tempo). Det var roligt att springa lite kortare då. Milen gjorde jag fortfarande på strax under 50 minuter, men jag hade en sjukilometare på 31:45 (4:32-tempo).

2010 var ett tungt år löpmässigt men på det privata planet fantastiskt. Det var då jag blev tillsammans med min nuvarande fru. Jag kom inte under 50 minuter på milen. Inga tider var jämförbara med de från 2009.

2011 blev en jakt på att hitta tillbaka igen. Under våren noterade jag 24 minuter på 5 km. Det visade sig bli sista gången på länge som jag sprang fortare än 5-minuterstempo. Två månare senare gick hälsenan av. Ytterligare tio veckor senare gick den av igen. Det dröjde till månadsskiftet februari-mars innan jag joggade igen.

Under sommaren 2012 började jag känna att jag var på gång igen. 7.9 km avverkades på 46 minuter (5:15-tempo). Under hösten blev det 10 km på 58:26. 2012 avslutas med att vi fick en fin liten dotter, vilket är det största som hänt oss.

Under det här året har det börjat lossna på riktigt. Allt under de senaste två månaderna. Först 12.7 km på 70 minuter (5:30-tempo), och därefter 4 km på 19:20 (4:50-tempo). För första gången på två år och två månader sprang jag alltså snabbare än 5-minuterstempo. Det är först idag som jag insett detta.

Det stannar inte där. Jag har sprungit 6 km på 30 minuter och nu senast 15.3 km på 1:31:30. Hälsenan är förstås öm efter den löpningen. Det var faktiskt mitt livs längsta både sträck- och tidsmässigt. En nyckel bakom uppryckningen är säkert det tiotalet löprundor med barnvagn, men den envetna styrketräningen ger också resultat.

Det har gått nio månader sedan jag slutade med rehabträningen och strax efter att dottern föddes för drygt sju månader sedan började jag med "riktig" styrketräning. När jag började styrketräna med mina kryckor och min pjäxa för drygt två år sedan kunde jag inte föreställa mig att jag skulle tycka att styrketräning faktiskt kan vara roligt. Idag kan jag inte låta bli det.

Det är väl en sisådär två månader tills det är dags för nästa lopp. Då räknar jag med att komma under 55 minuter, men nu börjar det också finnas hopp om att även komma under 50 minuter. Kanske lägger jag nu grunden för mitt nästa bra löparår.

SemanticDave @ 2013-07-18 00:30:38 » Permalänk

löpning

Tempot som börjar komma tillbaka

Det har inte riktigt gått två år, men nästan. 11/6 2011 gick alltså min hälsena av för första gången. Det enda synliga som påminner om detta är ett operationsärr och att den vänstra senan är tjockare än den högra. Men skillnaden mellan före och efter känns fortfarande, och det märks på tempot.

Jag har haft förtvivlat svårt med att komma under 5-minutersgränsen i kilometertid. Jag har till och med haft svårt att köra tusingar i 5-minuterstempo. Uthålligheten har det inte varit några större problem med. Jag har sprungit sträckor betydligt längre än milen och har flera gånger sprungit dryga åtta kilometer med en barnvagn som inte är anpassad för löpning.

Så förra veckan hände det något. Benen som känts kraftigare och steget som det varit allt mer klipp i fick ackompanjemang av en mer normal stegfrekvens. Med en kadens på 85-90 per minut sprang jag först 4.2 km på 20:30, och två dagar senare 5.1 km på 26 minuter. Första gången ett tempo som var snabbare än 5-minuterstempo och andra gången strax långsammare.

Igår följde jag upp det med att springa 8.5 km på 44:30, alltså en kilometertid på ungefär 5:15, alltså en miltid på 52:30 inom räckhåll. Och det kändes förbaskat bra! Trots alla kastvindar vi har här i Varberg finns det ett flyt i min löpning igen. 

Sedan lyckades jag förstås fixa en tåfraktur efter ett motlägg med ett bord här i hemmet, men det är sånt som händer.

SemanticDave @ 2013-05-17 14:43:00 » Permalänk

löpning rehab avsliten hälsena tempo

58:26

Jag gick i mål i lördags, i dubbel bemärkelse. Det skulle bli den sista milstolpen i min rehabilitering. Tio kilometer utomhus, med vissa backar om än små, och bland över 5000 andra löpare. Mitt namn i tidningen bredvid en tid. Och kanske, kanske en tid under timmen.

Förutsättningarna var perfekta. Det var inte mycket vind, det var soligt men ändå inte för varmt, och luften var så där härligt höstkrispig. Precis innan starten stötte jag på Stefan Andreasson som gav mig en klapp på axeln och ett lycka till. Det gav lite extra energi.

När de flesta andra i min startgrupp (förmodad sluttid mellan 57 och 60 minuter) löpte iväg i ett högre tempo än det tänkta snittempot tog jag det betydligt lugnare. Om första kilometern gick på sex minuter var det bra, det fick inte gå mycket snabbare. Dels tar det tid för hälsenan, vaden och baklåret att värmas upp och dels är konditionen inte så bra ännu.

Första kilometern passerades på 5:50 och den andra på 11:45, sedan började jag trycka ifrån lite mer. Känslan av att springa förbi en, två, tre och ytterligare några andra löpare som gått ut lite för hårt var för bra för att motstå. Vid tre kilometer hade jag tiden 17:30 och vid fyra kilometer 22:50, trots att jag faktiskt stannade för att dricka vatten. 

Men jag kollade regelbundet pulsen. Ville inte ligga i det röda för mycket. Min röda zon är ungefär 175 och uppåt, och vid flera tillfällen nådde jag över och runt 180. Tempot blev av den anledningen ganska så ojämnt. Plocka några placeringar, kolla pulsen, sänka tempot om pulsen låg runt 180. Ungefär så gick det till.

Jag höll mig en minut före min tänkta sluttid på 60 minuter. Benen kändes märkligt stumma samtidigt som det alltid fanns lite extra kräm i dem när jag ville öka tempot. Fem kilometer och sex kilometer passerades, sjukilometersmarkeringen missade jag. Vid åtta kilometer var tiden ganska så exakt 49 minuter. Det skulle alltså finnas marginal att avsluta lugnt ifall hälsenan skulle säga ifrån.

Sista biten av banan var förlagd till centrum längs små gator. Det var allt tätare bland åskådarna och några kollegor gav mig en extra mental skjuts. Snart skulle jag få se min fru i närheten av målgången.

Jag tog det extra lugnt uppför den enda branta backen på hela banan, backen som jag försökte öka trycket i för två år sedan men som knäckte mig då. Väl uppe kunde jag öka tempot igen. Mindre än en kilometer återstod och vid Stora Torget var det tydligen en spurtsträcka som jag missade. Bättre att spara krafterna till den riktiga spurten, tänkte jag i efterhand. Svaret till min syster, som sprang snabbare än mig där, var "det är klart det gick fort för dig som hade vilat i 9,5 kilometer".

Med ett par hundra meter kvar ökade jag trycket. För första gången på mycket länge kände jag att jag löpte på riktigt, att jag hade ett frånskjut värt namnet och bra teknik. Jag har inget minne av att någon passerade mig på slutet, bara minnen av andra löpare som jag flög förbi.

Klockan stannade på 58:26, det är två minuter snabbare än vad jag gjorde på löpbandet för någon vecka sedan. Kraften jag hade i benen och tekniken jag hade trots 58 minuters löpning i spurten ger mig en känsla av att jag nu kan börja löpa på riktigt igen. Förra årets mål var 48 minuter, jag tror jag sätter det som nästa års mål.

SemanticDave @ 2012-09-17 11:37:34 » Permalänk

löpning rehab avsliten hälsena

Vårkänslor och ett snedtramp

Som en kalv på grönbete kastar man sig ut i stadsmiljön och tar sikte på en närbelägen park. Elva minuter senare haltar man rejält och har ont av en sträckning i revbensmuskulaturen som följd av ett semilyckat försök att undvika ett fall.

Nu gick det förstås inte att sluta springa där för hela (den korta) rundan skulle ju tas igenom trots det. Återstår att se hur illa det är med foten imorgon.

SemanticDave @ 2011-04-26 16:08:34 (uppdaterad 2011-04-26 16:09:06) » Permalänk

löpning

Tung löpning trots racerskor

Jag har nya racerskor sedan ett par veckor tillbaka. De kostade 1900kr på Fotriktigt i Borås och var verkligen värda det. Men löpningen går trögt i sommarvärmen. Härom veckan kändes det som att jag var på gång igen med 4.5km på 20 minuter, men idag misslyckades jag med att hålla samma tempo på sexkilometersrundan.

Milen på 45 minuter känns långt borta just nu.

SemanticDave @ 2010-08-02 21:47:13 » Permalänk

löpning skor träning

SIDA 1