semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Fotbollsfans är som roligast i motgång

Eftersom jag för närvarande bor i Malmö och som alltid håller på Elfsborg går det inte en dag utan att jag funderar på kampen om förstaplatsen, om likheter och skillnader mellan klubbar och supportrar. Om vi börjar med det sistnämnda är det nog på sin plats att fastslå att jag, som tycker att jag är relativt objektiv, inte tror på att fotbollssupportrar kan vara helt objektiva.

Hur många gånger har vi inte ropat frustrerat efter en utebliven frispark för att sedan se på reprisen hur rätt domaren hade? Att se MFF-Elfsborg på plats var att uppleva en klagokör som vid varenda Elfsborgsfrispark protesterade högljutt och vid varenda MFF-frispark krävde en varning. När man inte sitter bland de sina blir upplevelsen rätt så lustig.

Så kommer då möjligheten att se Elfsborg hemma mot Mjällby från ståplatsläktaren. David Elm får inte en enda frispark på hela matchen, totalt utmobbad av domaren. I pressen finns det inte ett ord om detta. Borås Tidnings live-rapportering säger inget om detta. Kan min bild av situationen vara gulfärgad och påverkad av att jag står mitt i en klack på kortsidan? Ja, och kanske inte någon större mening med att hävda att MFF-supportrarna skulle vara värre.

Innan Elfsborg blev ett hot i toppen hade vi alltid trevliga uppladdningar med MFF Support. MFF var mitt andralag och de jag hoppades på skulle vinna guldet när Elfsborg prenumererade på tiondeplatsen.

Sådana saker förändras med rivalitet om placeringar i toppen. Den normalt sköna skånska kaxigheten känns numera dryg, och i ljusblå ögon uppfattas varenda gult försök att säga ifrån och göra en markering som gnäll. Men även jag tycker att Elfsborg gnäller. Inte så att MFF är bättre i det avseendet (särskilt när det handlar om den så otroligt trista konstgräsdebatten), men jag saknar ofta karaktären hos spelare som James Keene och Andreas Augustsson, och om vi beaktar spelare som inte längre spelar kommer förstås Mathias Svensson, Hasse Berggren och Johan Sjöberg högt på listan över spelare som aldrig gnäller.

Jag tycker MFF är bäst hittills i Allsvenskan. De har det bästa spelet som de kan variera beroende på vad som funkar och de verkar taktiskt drivna trots att tränaren uttrycker sig lite poetiskt oklart.

Jag tror att Elfsborg har en högre växel att lägga i, men frågan är om man har möjligheten att kombinera det fina spelet från föregående säsonger med effektivitet. Mot Kalmar blev det bara 3-0 trots att 6-0 nog hade varit mer rättvist.

Fansen är som roligast i motgång. Här tycker jag de ljusblå fansen tar hem förstapriset med hästlängder. Himmelriket döptes om till Mittenriket på Svenska Fans. Motgångar hanteras med humor, sarkasmer och ironi. I motgång är vi alla lika. Alla fotbollsfans som verkligen bryr sig om sin klubb har fått hantera motgång någon gång, och alla kan känna igen sig i andras motgångar.

En sak jag ogillar med ett Elfsborg i toppen är att alla motståndare förvandlas till rivaler. Varje match måste ju vinnas (det känns i varje fall så inför varje match). Allt blir så viktigt och små saker som påverkar matchens utgång kan antingen läggas till kittlande av nerver-kontot eller irritationskontot.

Det var lättare att har roligt i anslutning till fotbollsmatcher när Elfsborg var oförargligt.

SemanticDave @ 2012-07-30 16:00:01 » Permalänk

fotboll elfsborg mff

En månad efter operation

Det har gått en månad efter operationen och drygt tre efter första hälsenerupturen. Idag var jag hos sjukgymnasten för att få instruktioner för kommande veckorna. Ingen styrketräning alls för vadmuskeln den här gången, vilket skiljer sig från förra gången då jag skulle träna den statiskt. Men nu får den träningen vänta. Istället läggs fokus på att träna upp lårmuskeln igen, att få upp rörligheten i foten och att belasta mer när jag går med kryckorna.

Skynda långsamt är mitt ledord. Det här får ta tid för en reruptur till vill jag inte ha. Blir det en rereruptur då? Det ordet finns inte. En Google-sökning ger en träff - en sida på tyska - och komplettera med ordet angst så har du en regelrätt Googlewhack.

Jag har tittat till benet under ortosen dagligen, men det är först när man ser benen bredvid varandra som man märker vad som hänt efter drygt tre månader. Inga mått behöver tas och den vita (nåja) tuben behöver inte tas av för att skillnaden ska synas. Ponera att jag någon gång spelar fotboll igen, kommer jag att kunna klappa till bollen lika hårt med vänstern som med högern, som jag brukade kunna?

Det är en ofantlig lång väg dit och jag är inte inställd på att nå dit igen. Just nu nöjer jag mig med att veta att jag gör framsteg varje dag. Det är fördelen med att vara långtidsskadad.

SemanticDave @ 2011-09-21 14:45:29 » Permalänk

fotboll rehab avsliten hälsena googlewhack

Retro är väl aldrig fel?

Portsmouth FC annonserade att man var ute efter att samla in klubbens historiska tröjor för en utställning och då väcktes en tanke i min skalle om att man kanske skulle försöka få tag på ett par tröjor med emotionellt värde. Så istället för att donera några av de jag köpt - att skicka paket till England skulle kanske bli lite besvärligt och någon annan skulle säkert hinna skicka motsvarande tröja/-or ändå - började jag leta efter ställen där jag kunde köpa gamla tröjor.

En av shopparna hette Classic Football Shirts och där fann jag tre tröjor från den folder som supporterföreningen skickade till mig 1993 som svar på ett brev jag hade skickat några veckor tidigare (brevet var en anpassad kopia av ett exempel hittat i en av de utmärkta böckerna från 70-talet om engelsk fotboll skriven av Lars-Gunnar Björklund och Leif Larsson).

Tre tröjor beställdes från denna mängd (i skrivande stund finns de kvar) tillsammans med en klassisk rödsvartrandig Bournemouth-tröja ("are you Bournemouth in disguise?" som Portsmouths fans sjöng när Pompey ledde mot Milan med 2-0). Tröjorna är förstås inte snygga idag men eftersom man tyckte att de var snygga då blir man förstås lite extra varm om hjärtat.

Det var främst den rödsvarta jag var ute efter och det ironiska med det hela är att idag lanserade klubben sin nya rödsvarta tredjetröja som man nu ska använda för första gången sedan 1995.

Frågan är bara hur man tänkte här. Förstastället är blått-vitt-rött, andrastället är tre gånger blåsvart och tredjestället är rödsvart-rött-svart. Eftersom förstastället alltid används om inte hemmalaget har blå tröjor och andrastället används då hemmalaget har blått men ej blåsvart måste bortamötena med blåsvarta lag tvinga fram en användning av detta snygga tredjeställ.

Nu när Gillingham har bytt från sitt Inter/Atalanta-liknande ställ kan jag bara tänka mig att en bortamatch i FA-cupen mot Wycombe (rutigt mörkblått-ljusblått om ni inte visste) skulle kunna vara enda tillfället. Som om det skulle hända.

SemanticDave @ 2011-09-05 11:24:11 » Permalänk

fotboll portsmouth retro tröjor

Derbyvinst!

De kallar det visst inte för derby, de blåvita från Göteborg. Elfsborg är väl inte lika hett som GAIS eller ÖIS i den bemärkelsen. Men de kan ändå inte låta bli att kommentera när Elfsborg varit i farten (att Elfsborg förlorade stort mot Ålesund var tydligen något att glädja sig åt) och även om de inte säger det utåt tycks det som att matchen är otroligt viktig för dem. De blir så dryga när de vinner.

Det är det som gör mig mest nervös inför matcherna mot IFK. Att tvingas vara på den mottagande änden av ändlös dryghet. Så därför: tack Elfsborg för att ni besparade oss detta den här gången. Ett tack till domartrion är förstås också på sin plats för ingen hade protesterat om Elms mål hade dömts bort eller om Augustsson hade visats ut.

Påfallande ofta som Kejsar Augusts armbågar träffar motståndaren när han försöker slå sig fri. Knappast tillfälligheter och något som jag tyckt länge att han borde lägga ner. Verkligheten kommer ikapp och domarna kommer börja se det när det sker.

Men trots denna fula ovana är jag full av beundran för denne mittback. Stenhård och med en lysande timing. Matchvinnare i bägge ändar av planen. En ledare som visar vägen. Och precis en sådan typ som motståndarna hatar. Alla mästare behöver nog en sådan.

Elfsborg totaldominerade inledningsvis och jag väntade mig 2-0 men det kom aldrig. Man började slarva och bjöd in gästerna i matchen. 1-1 kom som ett brev på posten och det var snyggt. Som en Maltsev i bordshockey.

Sedan hände det trista. Sebastian Erikssons korsband gick av och det gjorde ont att se bilderna. Kanske påverkar min egen skada mina känslor här, men samtidigt är detta en spelare jag gillar. Man kan inte dissa honom bara för att han spelar i fel lag.

Pendeln svängde över till Elfsborgs fördel och med flyt kunde matchens gigant Anders Svensson göra 2-1, men inte trodde jag att det var klart där. Hannes Stiller skulle ju komma in och honom är jag livrädd för. Ytterligare en sådan spelare som är oförklarligt bra trots att han ser så begränsad ut. Som Jonas Wallerstedt.

Kvitteringen kom men jag kände på mig att det skulle dyka upp en chans till. Det gjorde det också, men först tvingades Covic till en snygg benparad. Och så kom då avgörandet. Augustssons vunna nickduell, Elms överarm och vänsterskott, ett perfekt avslut från nära håll precis där målvakten inte kan täcka. Protester från de blåvita förstås, men jag kan inte låta bli att njuta av att saker inte går deras väg. Elfsborg fick ju inte sin solklara stopptidsstraff i förra mötet, även om IFK-JO jämförde situationen med en filmning av Sana.

Men tre minuter återstod att spela och visst skulle det nu pumpas in höga bollar mot Stiller. Skulle Elfsborg stå pall? Ja, faktiskt, men det var på håret. Stiller nickade en retur i ribban, fick en spark i huvudet samtidigt och det är svårt att sia om hur den påverkade riktningen på nicken. Covic fladdrade men fick undan bollen och domaren blåste av.

Jag kippade efter andan. Med sådana matcher behöver man inte träna själv.

SemanticDave @ 2011-08-16 19:44:59 » Permalänk

fotboll elfsborg derby

Besök hos sjukgymnast

Egentligen skulle jag besökt sjukgymnasten redan förra veckan, men en miss i kommunikationen gjorde att jag bara träffade doktorn, och han kunde inte ge mig ett träningsschema. Nu har jag en veckas styrketräning att ta in under de närmaste tre veckorna. En gång extra om dagen och det är fixat.

Det jag gör är följande:

Till detta tillkommer rörlighetsträning:

Det kommer att behövas. Jag gjorde lite kontrollmätningar för att se hur mycket fem veckors skadeuppehåll har påverkat muskulaturen. Höger vad var 38 centimeter i omkrets på tjockaste stället, den vänstra var 37. Höger lår var 55 centimeter i omkrets i mitten av låret och det vänstra var 53. Midjemåttet är nu uppe i 93 centimeter och jag misstänker att vikten som jag hade före skadan, 80 kilo, har ökat något.

Dessa övningar ska nu göras minst tre gånger om dagen men inte så många gånger att det ger träningsvärk, eftersom detta hämmar läkningsprocessen. Sjukgymnasten visade också hur jag ska gå med kryckorna. Vänster fot fram, höger krycka fram. Vänster krycka fram, höger fot fram. Det ser lite muppigt ut och det går väldigt långsamt, men det ger en nyttig belastning på min klena vänsterfot. När jag ställt om ortosen nästa måndag tänkte jag försöka gå mer symmetriskt och enbart använda motsatt krycka istället för två som det nu blir när vänsterfoten är i marken.

Jag gillar att vad heter calf på engelska och att calf även betyder kalv på svenska. Och jag skrev ju att benet kändes som en nyfödd giraffkalv i förra veckan. Begreppet att släppa ut kalven betyder alltså inte något snuskigt utan är helt enkelt mitt sätt att säga att benet slipper ortosen en liten stund. Normalt sett en gång om dagen och från och med nästa vecka troligen även på natten, men vi får se hur det känns.

Kalven släpptes inte ut igår kväll. Det berodde mest på att Halmstad - Elfsborg var så ruggigt spännande, och att foten var totalt okontrollerbar i flera timmar efter den. En underbar match för alla som inte håller på HBK, med ett vilt kämpande hemmalag, en domare som tillät tuffa tag och ett bortalag som inte tilläts spela sitt eget spel, trots att man fick gräset klippt före matchen. Davids kamp mot Goliat på förhand, män mot pojkar i första halvlek. Och ändå stod Elfsborg där som segrare, efter att ha avgjort med ett mål i den sjätte övertidsminuten av sju. Sex byten ger tre minuters tillägg, skador på Christiansen och Sise bidrog till de fyra övriga. Då hade hemmalagets tryck mattats och man såg ut att gå mot en väldigt välförtjänt poäng.

Så kom 1-2 som en blixt från klar himmel och mitt segervrål väckte sambon som sov i rummet intill. Blytungt för HBK och deras anhängare, en poäng hade varit viktig för dem, att känna att de är på rätt väg. De är på rätt väg, men resultaten måste ju komma också. Jag har sett Portsmouth förlora en bortamatch mot Birmingham på en tveksam stopptidsstraff, Elfsborg missa en kvitteringschans med en straff i ribban och sett Liverpool vända 2-1 till 2-3 med två sena mål på Fratton Park, men inget kan mäta sig med hur tungt det måste känts för HBK:s fans.

Men de har sin stolthet kvar och det kan ingen ta ifrån dem.

SemanticDave @ 2011-07-18 15:29:10 (uppdaterad 2011-07-18 15:39:45) » Permalänk

fotboll rehab avsliten hälsena elfsborg halmstads bk

SIDA 1 2