semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Fotbollsfans är som roligast i motgång

Eftersom jag för närvarande bor i Malmö och som alltid håller på Elfsborg går det inte en dag utan att jag funderar på kampen om förstaplatsen, om likheter och skillnader mellan klubbar och supportrar. Om vi börjar med det sistnämnda är det nog på sin plats att fastslå att jag, som tycker att jag är relativt objektiv, inte tror på att fotbollssupportrar kan vara helt objektiva.

Hur många gånger har vi inte ropat frustrerat efter en utebliven frispark för att sedan se på reprisen hur rätt domaren hade? Att se MFF-Elfsborg på plats var att uppleva en klagokör som vid varenda Elfsborgsfrispark protesterade högljutt och vid varenda MFF-frispark krävde en varning. När man inte sitter bland de sina blir upplevelsen rätt så lustig.

Så kommer då möjligheten att se Elfsborg hemma mot Mjällby från ståplatsläktaren. David Elm får inte en enda frispark på hela matchen, totalt utmobbad av domaren. I pressen finns det inte ett ord om detta. Borås Tidnings live-rapportering säger inget om detta. Kan min bild av situationen vara gulfärgad och påverkad av att jag står mitt i en klack på kortsidan? Ja, och kanske inte någon större mening med att hävda att MFF-supportrarna skulle vara värre.

Innan Elfsborg blev ett hot i toppen hade vi alltid trevliga uppladdningar med MFF Support. MFF var mitt andralag och de jag hoppades på skulle vinna guldet när Elfsborg prenumererade på tiondeplatsen.

Sådana saker förändras med rivalitet om placeringar i toppen. Den normalt sköna skånska kaxigheten känns numera dryg, och i ljusblå ögon uppfattas varenda gult försök att säga ifrån och göra en markering som gnäll. Men även jag tycker att Elfsborg gnäller. Inte så att MFF är bättre i det avseendet (särskilt när det handlar om den så otroligt trista konstgräsdebatten), men jag saknar ofta karaktären hos spelare som James Keene och Andreas Augustsson, och om vi beaktar spelare som inte längre spelar kommer förstås Mathias Svensson, Hasse Berggren och Johan Sjöberg högt på listan över spelare som aldrig gnäller.

Jag tycker MFF är bäst hittills i Allsvenskan. De har det bästa spelet som de kan variera beroende på vad som funkar och de verkar taktiskt drivna trots att tränaren uttrycker sig lite poetiskt oklart.

Jag tror att Elfsborg har en högre växel att lägga i, men frågan är om man har möjligheten att kombinera det fina spelet från föregående säsonger med effektivitet. Mot Kalmar blev det bara 3-0 trots att 6-0 nog hade varit mer rättvist.

Fansen är som roligast i motgång. Här tycker jag de ljusblå fansen tar hem förstapriset med hästlängder. Himmelriket döptes om till Mittenriket på Svenska Fans. Motgångar hanteras med humor, sarkasmer och ironi. I motgång är vi alla lika. Alla fotbollsfans som verkligen bryr sig om sin klubb har fått hantera motgång någon gång, och alla kan känna igen sig i andras motgångar.

En sak jag ogillar med ett Elfsborg i toppen är att alla motståndare förvandlas till rivaler. Varje match måste ju vinnas (det känns i varje fall så inför varje match). Allt blir så viktigt och små saker som påverkar matchens utgång kan antingen läggas till kittlande av nerver-kontot eller irritationskontot.

Det var lättare att har roligt i anslutning till fotbollsmatcher när Elfsborg var oförargligt.

SemanticDave @ 2012-07-30 16:00:01 » Permalänk

fotboll elfsborg mff

Tio veckor

Tio veckor och en dag närmare bestämt. Så lång tid har det gått efter operationen och det är ett par dagar längre än jag klarade mig förra gången. Hälsenan har överlevt sex dagar och tre gymbesök utan ortos och jag har aldrig känt mig så fokuserad förut. Rädd för att det ska hända igen förstås, och det gör mig extra försiktig när jag går. Inget hoppande för att ta mig fram snabbare, kontrollerad och långsam gång är vad som gäller.

Nu har jag börjat gå utan kryckor under mina promenader. Först 20 steg utan kryckor, sedan 80 steg med kryckor. Och så minskar vi skillnaden till nästa gång.

På tisdag blir det nytt sjukgymnastbesök och nya övningar. Dags att börja träna vaden nu skulle jag tro. Svullnaden under fotknölarna tilltar under dagen och foten känns knappt igen på kvällen. Med en mer aktiverad vadmuskel hålls cirkulationen igång bättre, men för närvarande får jag använda stödstrumpor från löplabbet för att hjälpa den lite.

Såg den avslutande halvleken på den för Elfsborg nästan godkända säsongen (1,9 i poängsnitt är under godkända 2 för ett guldjagande lag). Tappade lite lusten när gulddrömmarna gick upp i rök, men vet ju innerst inne att om några år, ett decennium eller kanske flera, kommer vi att se tillbaka på Magnus Haglunds tid i Elfsborg som en storhetstid.

En som varit med om en speciell resa är Johan Karlsson som avslutade sin karriär med ett snyggt straffmål mot Trelleborg. Kanske var detta hans bästa säsong i Elfsborg, och kanske var han en av lagets bästa spelare under säsongen. Felfri skulle jag vilja säga.

Som Alfanatiker som jag en gång var tyckte jag det var extra roligt att lagkamraterna kallade Karlsson för Alf. Jag hade målat en tvåpinnsflagga med Karlsson som motiv innan dess. Karlsson var en av mina stora favoriter i laget i början av 2000-talet och en gång spelade jag i hans tröja i MFF Support Cup. Vi fick låna a-lagets dräkter, men inte gick det bättre för det.

Jag tror dock att jag tog bollen från Hasse Borg någon gång.

SemanticDave @ 2011-10-28 23:06:27 » Permalänk

rehab avsliten hälsena elfsborg johan karlsson magnus haglund

Sjukskriven

Jag jobbar nu 25% de första två veckorna, sedan får vi se i vilken omfattning det blir de kommande två. Det är jobbigt att vara gipsad och att tvingas till vila när kroppen kräver det. Jag kan inte pressa fram åttatimmarsdagar ur den här kroppen trots att mitt jobb är stillasittande. Åtta timmar på en vecka låter mer rimligt, och kanske lite till i mån av ork?

Men jag har inte speciellt ont. När foten är i lågläge svullnar benet förstås upp och det stramar i suturerna. Helt normalt men också en smula smärtsamt. Det ska dock mycket till för att jag ska ta de där tabletterna. Så är det alltid med mig, lite smärta får man stå ut med tycker jag.

Tabletterna är annars rätt så intressanta. De gör mig glad och obekymrad, men trött, dåsig, snurrig och i viss mån rätt kass i magen.

Det är förstås inte roligt att börja om från början igen. Jag blir rädd när jag tänker tillbaka på fallet som gjorde att senan brast. Den kraftiga smärtan (ja, den här gången gjorde det riktigt ont) och rädslan för vad som hade hänt. Jag var knäckt, men kunde inte pressa fram några tårar. Kände mig mest bedrövad, arg och orättvist behandlad.

Det blev två timmars väntetid på akuten för att sedan få fastställt att senan var av. Jag hade lindat foten utanpå strumpan för att begränsa blödningen. Jag kunde röra på foten men när jag vinklade upp den med handens hjälp såg jag glappet i senan. Ja, den var av, det kunde jag konstatera själv innan jag blev undersökt. Tydligen finns det andra muskler som man använder för att sträcka på vristen, som kan utföra en del av jobbet utan hälsenans hjälp.

En sömnlös natt följde och efter totalt elva timmars fastande och väntan opererades jag. Jag somnade strax efter att kirurgen lagt första snittet och vaknade av att mitt ben blev gipsat. Långsamt under natten hade känslan av att det här ska jag minsann klara av vuxit fram, och fyra dagar senare fortsätter den känslan att växa sig starkare.

När jag hade passerat vecka 6 förra gången tänkte jag att jag nog är tillbaka med löpning tidigare än beräknat. Från vecka 6 var förbättringarna så stadiga att jag såg det som en av höjdpunkterna med tillvaron. Den här gången ska jag ta det lugnare. Mycket lugnare. Det är förstås inte nödvändigt för mig att ge mig ut på snorhala vägar i januari, utan det gör inget om jag istället gör löpcomeback i mars.

Den här gången har jag också upprättat en lista över saker att tänka på:

När nu detta är sagt och nedtecknat passar jag på att njuta lite av att Elfsborg fortfarande pressar HIF i toppen. Sedan jag började kolla på matcherna på CSports har det bara blivit segrar, åtminstone i matcherna jag sett.

Edit: jag har visst sett en 1-1-match också, men eftersom det kändes som en moralisk seger för Elfsborg kan jag nog ha räknat den som en seger också. I ärlighetens namn får vi nog kvitta den mot returmötet.

SemanticDave @ 2011-08-22 12:56:25 (uppdaterad 2011-09-08 12:11:35) » Permalänk

rehab avsliten hälsena elfsborg allsvenskan

Derbyvinst!

De kallar det visst inte för derby, de blåvita från Göteborg. Elfsborg är väl inte lika hett som GAIS eller ÖIS i den bemärkelsen. Men de kan ändå inte låta bli att kommentera när Elfsborg varit i farten (att Elfsborg förlorade stort mot Ålesund var tydligen något att glädja sig åt) och även om de inte säger det utåt tycks det som att matchen är otroligt viktig för dem. De blir så dryga när de vinner.

Det är det som gör mig mest nervös inför matcherna mot IFK. Att tvingas vara på den mottagande änden av ändlös dryghet. Så därför: tack Elfsborg för att ni besparade oss detta den här gången. Ett tack till domartrion är förstås också på sin plats för ingen hade protesterat om Elms mål hade dömts bort eller om Augustsson hade visats ut.

Påfallande ofta som Kejsar Augusts armbågar träffar motståndaren när han försöker slå sig fri. Knappast tillfälligheter och något som jag tyckt länge att han borde lägga ner. Verkligheten kommer ikapp och domarna kommer börja se det när det sker.

Men trots denna fula ovana är jag full av beundran för denne mittback. Stenhård och med en lysande timing. Matchvinnare i bägge ändar av planen. En ledare som visar vägen. Och precis en sådan typ som motståndarna hatar. Alla mästare behöver nog en sådan.

Elfsborg totaldominerade inledningsvis och jag väntade mig 2-0 men det kom aldrig. Man började slarva och bjöd in gästerna i matchen. 1-1 kom som ett brev på posten och det var snyggt. Som en Maltsev i bordshockey.

Sedan hände det trista. Sebastian Erikssons korsband gick av och det gjorde ont att se bilderna. Kanske påverkar min egen skada mina känslor här, men samtidigt är detta en spelare jag gillar. Man kan inte dissa honom bara för att han spelar i fel lag.

Pendeln svängde över till Elfsborgs fördel och med flyt kunde matchens gigant Anders Svensson göra 2-1, men inte trodde jag att det var klart där. Hannes Stiller skulle ju komma in och honom är jag livrädd för. Ytterligare en sådan spelare som är oförklarligt bra trots att han ser så begränsad ut. Som Jonas Wallerstedt.

Kvitteringen kom men jag kände på mig att det skulle dyka upp en chans till. Det gjorde det också, men först tvingades Covic till en snygg benparad. Och så kom då avgörandet. Augustssons vunna nickduell, Elms överarm och vänsterskott, ett perfekt avslut från nära håll precis där målvakten inte kan täcka. Protester från de blåvita förstås, men jag kan inte låta bli att njuta av att saker inte går deras väg. Elfsborg fick ju inte sin solklara stopptidsstraff i förra mötet, även om IFK-JO jämförde situationen med en filmning av Sana.

Men tre minuter återstod att spela och visst skulle det nu pumpas in höga bollar mot Stiller. Skulle Elfsborg stå pall? Ja, faktiskt, men det var på håret. Stiller nickade en retur i ribban, fick en spark i huvudet samtidigt och det är svårt att sia om hur den påverkade riktningen på nicken. Covic fladdrade men fick undan bollen och domaren blåste av.

Jag kippade efter andan. Med sådana matcher behöver man inte träna själv.

SemanticDave @ 2011-08-16 19:44:59 » Permalänk

fotboll elfsborg derby

Besök hos sjukgymnast

Egentligen skulle jag besökt sjukgymnasten redan förra veckan, men en miss i kommunikationen gjorde att jag bara träffade doktorn, och han kunde inte ge mig ett träningsschema. Nu har jag en veckas styrketräning att ta in under de närmaste tre veckorna. En gång extra om dagen och det är fixat.

Det jag gör är följande:

Till detta tillkommer rörlighetsträning:

Det kommer att behövas. Jag gjorde lite kontrollmätningar för att se hur mycket fem veckors skadeuppehåll har påverkat muskulaturen. Höger vad var 38 centimeter i omkrets på tjockaste stället, den vänstra var 37. Höger lår var 55 centimeter i omkrets i mitten av låret och det vänstra var 53. Midjemåttet är nu uppe i 93 centimeter och jag misstänker att vikten som jag hade före skadan, 80 kilo, har ökat något.

Dessa övningar ska nu göras minst tre gånger om dagen men inte så många gånger att det ger träningsvärk, eftersom detta hämmar läkningsprocessen. Sjukgymnasten visade också hur jag ska gå med kryckorna. Vänster fot fram, höger krycka fram. Vänster krycka fram, höger fot fram. Det ser lite muppigt ut och det går väldigt långsamt, men det ger en nyttig belastning på min klena vänsterfot. När jag ställt om ortosen nästa måndag tänkte jag försöka gå mer symmetriskt och enbart använda motsatt krycka istället för två som det nu blir när vänsterfoten är i marken.

Jag gillar att vad heter calf på engelska och att calf även betyder kalv på svenska. Och jag skrev ju att benet kändes som en nyfödd giraffkalv i förra veckan. Begreppet att släppa ut kalven betyder alltså inte något snuskigt utan är helt enkelt mitt sätt att säga att benet slipper ortosen en liten stund. Normalt sett en gång om dagen och från och med nästa vecka troligen även på natten, men vi får se hur det känns.

Kalven släpptes inte ut igår kväll. Det berodde mest på att Halmstad - Elfsborg var så ruggigt spännande, och att foten var totalt okontrollerbar i flera timmar efter den. En underbar match för alla som inte håller på HBK, med ett vilt kämpande hemmalag, en domare som tillät tuffa tag och ett bortalag som inte tilläts spela sitt eget spel, trots att man fick gräset klippt före matchen. Davids kamp mot Goliat på förhand, män mot pojkar i första halvlek. Och ändå stod Elfsborg där som segrare, efter att ha avgjort med ett mål i den sjätte övertidsminuten av sju. Sex byten ger tre minuters tillägg, skador på Christiansen och Sise bidrog till de fyra övriga. Då hade hemmalagets tryck mattats och man såg ut att gå mot en väldigt välförtjänt poäng.

Så kom 1-2 som en blixt från klar himmel och mitt segervrål väckte sambon som sov i rummet intill. Blytungt för HBK och deras anhängare, en poäng hade varit viktig för dem, att känna att de är på rätt väg. De är på rätt väg, men resultaten måste ju komma också. Jag har sett Portsmouth förlora en bortamatch mot Birmingham på en tveksam stopptidsstraff, Elfsborg missa en kvitteringschans med en straff i ribban och sett Liverpool vända 2-1 till 2-3 med två sena mål på Fratton Park, men inget kan mäta sig med hur tungt det måste känts för HBK:s fans.

Men de har sin stolthet kvar och det kan ingen ta ifrån dem.

SemanticDave @ 2011-07-18 15:29:10 (uppdaterad 2011-07-18 15:39:45) » Permalänk

fotboll rehab avsliten hälsena elfsborg halmstads bk

SIDA 1