semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Smidig på kryckorna, men...

Det kanske verkar som att jag är sådär äckligt positiv i den här bloggen. Anhöriga kanske också märker det i verkliga livet. Borde jag inte vara lite lätt knäckt och frustrerad vid det här laget? Jo, visst är jag det. Jag försöker bara vara det när ingen är i närheten.

Jag är väldigt smidig på kryckorna - det blir man efter drygt tio veckor - men det är frustrerande att inte klara sig så bra på egen hand. Jag vet att många har det värre, många som har mer permanenta skador och som kanske inte kan använda vare sig armar eller ben, men även om mitt tillstånd är tillfälligt låter jag mig vara frustrerad ibland.

Jag är bland annat trött på

  1. att allt är så svårt att nå bara för att jag inte kan ta något steg i riktningen mot det,
  2. att försöka ställa in ren disk i hyllor som jag inte når med anledning av punkt 1,
  3. att behöva ställa ifrån sig ena kryckan för att plocka ut något ur kylen eller ett skåp för att förflytta det till en mellanlagringsstation, plocka upp kryckan, hoppa vidare och sedan placera detta föremål där det ska användas,
  4. att tappa saker som jag måste plocka upp från golvet,
  5. att mitt läkarintyg ännu inte kommit fram trots att det ska vara "på väg" nu när jag för första gången i mitt liv är sjukskriven mer än en dag och
  6. att känna mina muskler i underbenet krympa för var dag och veta att de inte kan börja tränas förrän tidigast om en vecka, men troligare om tre

Och så lite till kanske, detta är vad jag kan komma på just nu. Ofta är det små saker som gör att man blir grinig och det hjälper inte att det är så svårt att fixa mat. När blodsockret sjunker, vilket det förstås gör till slut eftersom man fixar mat så sällan, blir man ännu grinigare.

Men jag tror man måste låta sig vara frustrerad och irriterad, och även tycka lite synd om sig själv. För att orka komma tillbaka. Det är en lång och kämpig process och det kostar energi att alltid hålla skenet uppe. Jag kanske behöver ha den här tiden för mig själv så jag kan tappa fattningen ibland. Så länge det inte går ut över någon annan så är det okej.

Foten är rastlös nu under gipsen, men det är åtta dagar kvar tills avgipsningen och suturborttagningen. Ta en dag i taget, tänk 0-0 och sätt upp en målbild av dig själv gående en mysigt dimmig höstlördag. Det ska gå.

SemanticDave @ 2011-08-25 14:27:50 » Permalänk

rehab avsliten hälsena frustration

SIDA 1